Ebba Ras

Sitter här och läser svenska bloggar och känner att jag måste får rasa lite, i bästa nyhetsjournalistiska stil: Jag har låtit det här med Ebba von Sydow fara runt i min hjärna som sköljvätska i en munhåla hos tandläkaren ett bra tag nu. Jag har gått igenom faser där jag avskytt hennes oförskämda ytlighet och svettiga shoppinghets men nu har jag kommit fram till att hon förtjänar ett jävla break. Okej, jag förstår inte hennes modetips. Jag hänger inte med på varför hon är så engagerad i klädmärken, eller varför hon bryr sig om att svenska tjejer ska ha snygga jeansrumpor. Och ja, jag kan nästa tycka att det blir lite sorgligt när hon listar på bloggen sina outfits (vilket för övrigt är ett hilaaarious fenomen på diverse modebloggar - funderar på att börja göra detsamma) inför horder av beundrande småtjejer som ger sig iväg för att kopiera. Men det är inte innehållet jag stör mig på, inte forumet, inte genren - det är resten av världen och deras sätt att hantera att en ung snygg tjej gör offentlig framgångsrik karriär. Det hela känns väldigt tidigt 1940-tal. Inte en jävla chans att en ung manlig redaktör från en fredagsbilaga skulle få stå ut med stinkande kommentarer om allt från sin intelligens till sin höga panna när han blir chefredaktör för ett livsstilsmagasin inom ett område där han uppenbarligen har mycket kunskap och kompetens. Inte en jävla chans att han skulle få lägga så mycket energi på att sålla bort ovidkommande kritik, inte en jävla chans att halva Sverige (den del av oss som är dumma nog att engagera oss i den abstrakta medievärlden) skulle sitta och hoppas på att han skulle ändra sig, tona ner sig, eller helst sluta helt tack så mycket om det är möjligt. Ebba jobbar ju hårt, är målmedveten, har visioner och kraft. Vi borde vara stolta över henne, över att en ung tjej äntligen har blivit allt våra förmödrar nekades och drömde om - hon är framgångsrik, passionerad, duktig och förhoppningsvis ganska lycklig. Hon om någon visar ju att man inte behöver överkomma det som länge ansetts som en svaghet eller ett hinder - sitt kvinnliga kön - för att bli framgångsrik. Hon är inte där hon är trots att hon är kvinna, utan för att hon är kvinna. Varför ska den kulturen hon representerar åsidosättas som en parantes, som en mindre värd subkultur till den Riktiga (läs Manliga) Världen? Hallå därhemma, har ni inte kommit längre i civilisationen än att ni kan sluta jantelags-skjuta ner framgångsrika människor? Hur går det med den beryktade jämställdheten när ni inte kan låta tjejer lyckas också? Gött att få rasa av sig. Snart: quiche. Nu: mer av Orton's gay män.