The Fridge

Ibland undrar jag hur min hjärna egentligen fungerar och varför jag tänker så mycket konstigt. Efter en natt av orolig sömn, då jag med nästan hundraprocentig säkerhet hörde hur någon tog sig in genom bakdörren (som förövrigt är ett enkelglasat, dåligt tätat under av säkeherhet) och uppför den med häftstift mattklädda, smala, knarriga trappan, stod jag och diskade frukostbestick (notera: jag diskade innan jag ätit, det går inte att lita på s.k. "rena" bestick i vårt hushåll) och tänkte över min natt. Jag låg, hälften av natten, helt ärligt och väntade på att få halsen avskuren (och filosoferade ovidkommande kring hur det skulle gå med uppsatsen då). Nu på morgonen, i ett sömnigt töcken, fick jag för mig att huset är hemsökt och att allt är den nya kylens fel. För er som inte bor på 4 Ladybarn Mews kan jag meddela att den gamla kylen (som numera står isärplockad och dyster i regnet ute på gården) varit trasig i två veckor. Inte lite knasig i termostaten, inte lite absestgiftig i aggregaten utan dörren-har-ramlat-av-trasig. Den nya kylen är silvrig och fräsch och dörren alldeles vulgärt lättöppnad. Men när jag står i disken kan vad som helst hända i hjärnbalken (igen - vilket äckligt ord det är!) och jag började konstruera slogans till den skräckfilm som kommer komma ut cirka 2008 efter att vi alla blivit mördade av den onda ande som bor i vår nya kyl. Jag tänkte mig nåt i stil med - THEY ONLY WANTED COLD MILK: THEY HAD NO IDEA THEY THOUGHT A NEW FRIDGE WOULD SOLVE EVERYTHING: IF ONLY THEY HAD KNOWN THEY WOULD HAVE BOUGHT READY-MEALS... - IN CINEMAS SOON, THE RISE OF THE COLDBLOODED FRIDGE DEMON (Strong language and extreme violence from the beginning, moderate references to sex and drug abuse) Jodåsåatt. Dagens låt: Amy Hit the Atmosphere - Counting Crows