Very First Fugging.

Utanför fönstret går en tjej med ljus kort jeanskjol, vita gympaskor, vid grå T-shirt med urtvättat tryck, stickad formlös ljusblå kofta med luva, och håret uppsatt i en såndär scrunchie grej, en pösig tyghårsnodd. Har 2000-talet inte hänt henne? Har hon missat något fundamentalt, sovit i femton år, bott på en vindpiskad tundra i nordöstra Sibirien, förstört alla sina kläder i torktumlaren, rånat en Oxfambutik och bara fått tag på en låda märkt 'Kläder för fula och odugliga att ge bort till välgörenhet'? Mysterium. Manchester är kanske inte något mode-epicentrum, men de värsta fashion faux-pas jag sett brukar faktiskt begås av så kallade scallies och chavs - speciellt de pinsmala alt. smällfeta tonårsbrudar som accessoerar med massiva guldringar i öronen, hästsvansar bakåtstrukna med vaselin och fästade (i sann postmodernistisk anda) osymetriskt nånstans sydväst på huvudet, träningsoveraller, piercade överläppar, silk cut cigaretter i mungipan och ett gäng faderlösa ungar traskandes bakom som den vissna svansen på en lågtflygande pappersdrake. Ett klockrent exempel är förstås Vicky Pollard. Studenter är stundtals inte mycket bättre de, speciellt inte Tiger Tiger-brudarna som går till föreläsningar med (alltid allltid all-fucking-tid) plattångat hår (fy fan vad fult det är), orange faketans, centimetertjocka ögonfransar (varför så mycket mascara? varför? Ode To Flugben, liksom), jeanskjolar, svarta leggings, ballerina skor, breda bruna faux-läder bälten, topshop-toppar och topshop-kofta. Åh vad de är tråkiga!! Som 5000 Atomic Kitten-kopior. Utan musik och med ännu mindre talang. Igår sa jag ja till: en date. Som var ganska tråkig. Idag har jag sagt ja till: middag med C ikväll. Och en hårinpackning. Jädrar vad gott den gjorde, man kan nästan spegla sig i min frisyr, så blank och slät blev den. Häromveckan sa jag ja till: möte med min tutor om uppsatsen. Klockan 10 (!) imorgon. Note to self: säg inte ja till orealistiska saker även om de ligger långt fram i framtiden. Dagar man fruktar kommer alltid, förr eller senare. Dagar man längtar efter också (se:Tisdag! Hemfärd!)