Jag, en riktig styvfarsa.

Jag har egentligen missat vad Trendgalan var för nåt, förutom en gala som belönar, öh, trendsättare? Trendspanare ? Men jag har inte missat vem som blev årets bloggare. Jag sitter här och äter Schweizernöt och fånler med en otroligt missguidad känsla av stolthet över att Silverfisken vann. Sådär som en tjockis som följt med sitt lördagsragg från O'Learys på hennes sons knattefotbollsmatch (avgörande derby, Kalle spelar mittfält) som liksom 'öhh hö hö, det är min grabb det där' 'vaddå, det är ju Lenas grabb, du vet ju knappt vad han heter' när odågan gör mål. De senaste dagarna har jag inte sagt ja till särskilt mycket. Sa ja till att läsa vad jag förutspådde skulle bli en olidligt förutsägbar deckare av Anna Jansson, men jag var tvungen att sträckläsa skiten på 24 timmar eftersom den var så bra. Skit. Håller jag på att bli en populärkultursidkare? Försökte rädda anseendet med att se Wit med Emma Thompson igår (läge leve SVT). Otroligt välgjord film om en, ehrm, cancersjuk litteraturprofessor. Note to self: bli aldrig akademiker, bli aldrig akademiker. Livet står på standby i småstadsidyllen.