Glöm detta onda rus

Jag överlevde, med bravur. Och när Sophie dök upp med ful vit skärmmössa på sned och guldbälte och ett gigantiskt hysteriskt "heeeell-oooh-oooh-hoo" kunde jag behärska mig, with a little help from my friends. Det var längesedan jag ignorerade en människa så grundligt. Till och med när jag såg ur ögonvrån att hon sneglade på mig. Men så har jag väl inte vuxit upp utanför Trollhättans gatukök för inte. Då lär man sig hur man hanterar en jävla brud. (Det där var en lögn, jag hängde aldrig utanför gatukök eller på torget när jag var tonåring. Jag pluggade och kollade på På Spåret). Kvällen var lyckad, jag fick äntligen en chans att prata med Patrick, som gått samma kurs som jag i tre år. Han var så trevlig, och hade sin lillebror med sig, precis lika svävande älvlik som Patrick. Han är en liten indieprinsessa. Jag och Joe brukade kalla honom Patrick-with-the-womans-waist för att han har en sån väl-definierad midja. Vi hade ett rätt brett persongalleri han och jag med kodnamn vi själva tyckte var rasande påhittiga och fiffiga. Få se. Där var Inspector Clouseau och Tom-Googly-Eyes, Smegma, Dog Face, Mr&Mrs Smug och Phil-who-has-no-teeth, som sedan fick nya tänder och numera heter Phil-who-has-teeth. Det olyckliga är ju att mannen med det mest legendariska namnet faktiskt heter så på riktigt. Mr. och Mrs. Hooker borde fortfarande sitta i fängelse för barnmisshandel efter att ha kläckt den briljanta idén att kalla sin son Richard. Dick. Hooker. Dick Hooker. Inte konstigt att han har solglasögon på vintern och gillar att snacka svensk nationalekonomi på femtiotalet. På bussen in till skolan hinner man se så mycket. Jag satt och stirrade in genom fönstret på World Food Store, och i halal-slakten stod en man och högg sönder kyckling. Precis när han sänkte en såndär bred yxliknande kniv rakt i ett kycklinglår drog trummorna i Kents FF igång. Bam. Impact. Skitfett. Så såg jag en totalt malplacerad man vid en busshållplats, han hade kritstrecksrandig kostym med kritstrecksrandig väst (no joke!) och vinröd slips och blanka skor. Han stod med ett årsbusskort redo i handen och pratade nervöst i telefon som om han väntade på instruktioner om hur man använder en buss. Dagens fråga: Undrar om alla skolor har minst tjugo borttappade fotbollar utanför staketet? Dagens yes: äntligen mail! Dagens dilemma: kan inte använda tummarna för storasyster har jobbintervju idag. Dagens mest underskattade holländska visdiktare: Cornelis. Speciellt när han sjunger om antabus