Floras skägg.

Sedan jag färgade håret kan jag inte undgå att lägga märke till ALLA människors frisyer. Jag har blivit ytlig som en vattenblåsa och kan inte låta bli att jämföra nyanser och luggar och uppsättningar och lockar. Som straff för min utseendefixering har jag drabbats av svårartad paranoia, jag tror att alla tittar på mitt hår ungefär hela tiden och faktiskt bryr sig om att det numera antagit en slags urvattnad vinröd ton. Jodåsåatt. Hursomhelst föranleder denna hårhysteri ett intressant fenomen jag upptäckt. Slutspelsskägget! Detta fenomen brukar dyka upp, i varierade former och varianter, under psykologiskt stressiga tider såsom den rådande tenta-& inlämningstiden. Ett gött exempel är ju Flora, en tjej som hänger på samma datasal som jag. Jag har döpt henne efter ett smörpaket eftersom hon är jättesöt och finlemmad och ser trevlig och moralisk ut, men hennes hår!! Det glänser i min egen skalp bara jag tittar på det! Fett som kolesterol hänger det i ungefär fyra testar ner över hennes axlar! Det rör sig inte när hon rör sig! Min teori är att hon, i likhet med icehockeyns tuffaste OCD:are helt enkelt vägrar tvätta håret tills hennes uppsats (vars titel jag ännu inte lyckats tjuvkolla över hennes axel) är inlämnad.