Läsarpanelen.

'När kom din?' 'Vilken fråga fick du?' 'Hur blev bilden?' Under en livstids karriär som Trollhättebo på heltid finns inget sätt att undvika att få ett personligt svar på ovanstående frågor, och således tillhandahålla ett (till synes smärt- och kostnadsfritt) givet samtalsämne att rycka fram ur den proverbiala hatten under gårdsfester och grillkvällar eller i kassaköer och vid barer, där det ses som god ton att språka med andra ortsbor. Källan ur vilken dessa frågor är sprungna, deras social-lingvistiska urmoder, är Tidningen Trollhättans trehövdade läsarfråga som dyker upp, dag efter dag, år efter år, likt ett triumvirat av svårartad akne på tidningens framsida, högblank och blek som annars endast tonåriga hästtjejers pannor brukar vara. Väluttänkta, elegant formulerade och knivskarpt intellektuella stoltserar dessa frågor som en vapensköld där vår (miljö)stads alla kvaliteer går att utläsa i form av (spegelvända) blodiga avtryck i attackerande fienders ansikten - vår stad är väluttänkt! elegant formulerad! knivskarpt intellektuell! Och alla får minsann säga sitt! Vi har frågepanel! Jojomänsan. Någon lustig jävel på tidningsreaktionen fantiserar ihop frågor som 'Vad tycker du om mördarsniglarna?', 'Vad är godast att grilla?' och 'När hyrde du film senast?', ordinerar sedan någon dyslektisk ursäkt till journalist (som förmodligen befinner sig i hundhuset efter en ogenomtänkt exposé av något ruttet pizzeriakök med Corleoneska kopplingar till tidningens redaktion) att utföra intervju och fotografering av fragila offer som befolkar Trollhättan city's gågator. Ingen törs erkänna ett enda anledningen denna frågepanel får fortsatt livsrum är att det finns inget så hjärtinnerligt underhållande som att se Ida från paralleklassen uttala sig om sin favoritglass, eller att med morgonkaffet i hand få förlöjliga sig över sin gamla chef från ålderdomshemmet i dennes försök att med slutna ögon och ett imbecillt leende på läpparna försöka spå utgången i fotbolls-VM. Extra roligt blir det förstås när de får dag på någon utböling, typ nån Mats Johansson från Göteborg, eller ännu hellre, en Rosa Luxemburg från Amsterdam att fråga vilken färg de har på brevlådan. Mina svar på de tre frågorna: 1. Trean i gymnasiet. De högg mig på väg hem från tågstationen, en tröttögd donna och hennes ännu mer tröttögde fotograf. 'Äh, du, kan vi ställa en fråga? Vi är från TT.' 2. Frågan: 'Vem vill du helst se som första-maj talare?' Svaret: 'Öh, äh, det har jag inte tänkt på så mycket. Men... er... kanske Carl-Einar Häckner'. (Håna mig, beskratta mig, häng mig naken från en gatlampa, det finns inget ni kan göra mig jag inte redan gjort). 3. Suddig.